januari 04, 2006

samtal i morgonsoffan

I morse såg jag i SVT:s Gomorron Sverige en debatt mellan professorn Torbjörn Tännsjö och den enkle pingstpastorn Stanley Sjöberg.

De filosoferade lite om fenomenet Intelligent Design. Stanley irrade omkring lite hit och dit i tanken, medan Tännsjö bidrog med det mest intressanta uttalandet när han sa att med tanke på Tsunamin, andra världskriget och andra fasor i världen så måste denna intelligenta kraft i tillvaron, om det alls finns någon (vilket han inte tror), vara en djävul.

Att en ateist och sekulariserad professor säger så är naturligt och självklart. Också en vanlig svensk skulle lätt hålla med Tännsjö i det.

Och moderna kristna, liksom även Stanley, håller delvis med men menar att det är djävulen som står bakom allt otrevligt i tillvaron och att Gud inte kan göras ansvarig för det lidande som övergår världen.

Alla har farit vilse och har grundligt fel.

Krig och det som kallas för "naturkatastrofer" är Guds straffdomar. Det är Gud som handlar i vrede.

Om kyrkan skulle vara Gud och Hans Ord trogen också under 1900-talet, och förkunnat att Gud i vrede straffar syndare, då hade Tännsjö inte kunnat säga vad han sa i morse. Då hade han bara kunnat säga: "Jag tror inte på någon straffande Gud." Men eftersom kyrkan idag förnekar att Gud kan handla i vrede så har professorn fått ett rejält övertag och kan angripa och håna den kristna tron med kraft.

Den kristna församligen måste tillbaka till urkällan för sin tro - Bibeln. Och åter igen börja våga förkunna om en vred Gud som är aktivt verksam i världen. Kyrkan måste en gång för alla överge den söta och kramgoa nallebjörnsguden, det är en falsk avgud som perverterar människors sinnen.

Om inte det sker kommer Satan att få alltfler anhängare.