januari 26, 2006

Häxornas tid

Så har jag då precis sett sista avsnittet av dramadokumentären Häxornas tid av Jan Guillou.

Touche! Det var kanske det bästa i den genren som någonsin producerats i Sverige. Den kommer att vinna priser. Hoppas också att den kommer att exporteras till andra länder så småningom. Det är den värd.

Det finns mycket jag skulle vilja kommentera vad gäller denna dramadokumentär, men jag nöjer mig med följande (eventuellt får jag tillfälle att återkomma):

När det gäller häxor så är det värt att känna till att ordet häxa finns inte i Bibeln. Således existerar det inga häxor. Det är blott människopåfund, sagor och tokerier, något som också dramadokumentären med hjälp av Jans excellenta formuleringkonst visade.

Däremot talar Bibeln om spåmän och andebesvärjare och sådana som utövar teckentyderi och trolldom och svartkonst. Sådana ska avrättas enligt Guds befallning.

Om t.ex. den djupt ogudaktige Kung Manasse heter det:

"Han ... utövade teckentyderi, svartkonst och trolldom, skaffade sig andebesvärjare och spåmän och gjorde mycket som var ont i HERRENS ögon, så att han väckte hans vrede."

2 Krönikeboken 33:6


Att alltså i någon form söka kontakt med den andliga världen utan att gå den väg som Gud i Den Heliga Skrift föreskriver är att utsätta sig inte bara för sataniska krafter utan något som är oändligt värre - utsätta sig för Guds vrede.

Häxor och blåkullahistorier kan vi få skratta åt, men också sörja över de oskyldiga kvinnor som drabbades av alla tokiga sagor. Men djävulen och onda andar finns. Och besatta människor finns. Inkvisation behövs därför också idag. Och exorcister. Och en undervisning som manar folk att fly Guds vrede.