november 09, 2005

Sluta flabba!


Finns det något värre än högt kvinnoskratt?

Det där okontrollerade och hänsynslösa gapflabbet som tvingar sig in i öronen som små demoner och ger otäcka rysningar ända in i själen.


Att utsätta medmänniskor för gapflabb är lika hänsynslöst som att utdela örfilar. Det ena drabbar huden, det andra själen. Men bägge kan karaktäriseras som misshandel och därför borde även gapflabbet, när det väcker förargelse, kunna leda till åtal.

Det har nu gått så långt att det även forskas kring hur män och kvinnor skrattar, länk. Det borde istället forskas i hur gapflabbet irriterar och skadar oss.

Och det är inte bara det att det utstötande och gälla skrattet och gapflabbet skadar våra själar, det föraktar även allt vad heligt är i tillvaron. En rättfärdig människa lägger band på sina hämningar och lusten att gapskratta.

Att gapflabba bland folk är lika föraktligt och smutsigt som att nysa kraftigt med öppen mun över alla närvarande.

Istället borde vi gråta varje dag över våra synder och världens tillstånd. Vi borde följa aposteln Jakobs uppmaning:

"Klaga, sörj och gråt. Låt ert skratt vändas i sorg och er glädje i bedrövelse." Jakob 4:9