november 11, 2005

skriket i skolorna

"Antalet skolbarn som drabbas av tinnitus ökar kraftigt. Drygt 60 procent av sjuåringarna säger att de har eller har haft problem med att det tjuter och ringer i öronen." länk
Förr i tiden, på den gamla goda tiden, satt barnen stilla och tysta i sina bänkar. Om de ville säga något eller svara på en fråga skulle de räcka upp handen och invänta lärarens tillåtelse att yttra sig.

I dag är det annorlunda. Nu har tyglarna släppts helt fria. Och därmed har man också släppt lös krafter i barnen som kan bli mycket svåra att åter bemästra.

Barn ska tuktas i så tidig ålder som möjligt. Skolan ska tillsammans med föräldrarna tukta barnen till goda samhällsmedborgare. Barn ska lära sig att lyssna till och respektera sina medmänniskor och att tigandet och lyssnandet hör till deras lott.

Men skolan fostrar i dag till motsatsen, skolan väljer att uppmuntra barnens mörkaste sidor; trotset, gapet, skriket, uppkäftigheten.

Inte undra på att svenska klassrum därför ibland är som den värsta kacklande hönsgård, där var och en som får något på hjärtat bara kan skrika ut det, när som helst och hur som helst.

Att barnen därför får tinnitus är kanske det minst allvarliga i sammanhanget. Det värsta är den bristande respekt och den egosim det skapar.

Nej, rottingen bör hämtas från källaren och dammas av. Lydnad och respekt för lärare och varandra bör åter bli honnörsord i klassrummet, och framför allt - tystnad i klassrummet!